Text: Elin Liljero Eriksson Foto: Rikard L. Eriksson

Som lärare inom Kriminalvården hjälper Karin Nygren studenter på Sveriges häkten och anstalter att få utbildning. En yrkesroll som fått henne att stanna på samma arbetsplats i över ett och ett halvt decennium.

Häktet, Helsingborg. Klockan är tidig förmiddag men Karin Nygren har redan hunnit med häktets morgonmöte, ett distanssamtal med en elev på en anstalt i Sverige samt träffat en nytillkommen elev som häktades för en vecka sedan. Något som tillhör en del av hennes vardag som lärare inom Kriminalvården, då hon undervisar intagna på svenska häkten och anstalter. Ofta sker undervisningen med de intagna på distans, medan hon här i Helsingborg träffar de som sitter häktade i åldrarna 15 till 21 år.

– I ett första möte, som det jag hade i morse, går vi igenom den häktades studiebakgrund och vad det innebär att studera i Kriminalvården. I dessa samtal får jag höra en del tvivel. Ofta kan jag få svar som: ’jag kommer inte plugga, det är inte min grej’. Ibland är det heller ingen bra idé att studera, men oftast behöver de bara förstå att det kan vara en bra väg att komma in i studier. Om den häktade vill studera gör man en individuell studieplan tillsammans med studievägledare, berättar Karin Nygren, som undervisar i ämnena svenska, historia och SFI. 

En studie- och yrkesvägledare, SYV, kontaktar samtliga häktade under 21 år med undantag för de som redan går i skolan när de blir gripna.

– Så även om de säger till mig att de inte vill plugga så kollar även SYVen av en gång till eftersom lärare och SYV har lite olika ingångar, förklarar Karin.

Att vara lärare på Kriminalvården innebär att man har en tredelad roll.

– Jag är så kallad ’när-lärare’, distanslärare och handledare. Jag har distansundervisning med intagna på anstalter över hela landet. Vi har en administration som ger oss elever på distans, så jag kan få någon som sitter på Kumla, Hall eller Haparanda. De som sitter häktade undervisar jag oftast fysiskt. De läser inte alltid mina ämnen utan jag kan också fungera som deras handledare.

Men det kan ändra sig snabbt. Den häktade personen kan bli dömd till fängelse och då skiftar undervisningen till att behöva ske på distans. Och på häkten och fängelser gäller inte samma tekniska frihet och möjligheter som i vanlig distansundervisning utanför fängelsedörrarna.

– Undervisningen sker via telefon och jag kan i vissa fall, med mycket begränsningar, även ha kontakt med eleverna via dator. Men de intagna har inte internet. Vi är väldigt begränsade när det gäller tekniken eftersom säkerheten går före allt. Det är den största utmaningen med mitt jobb.

Karin Nygren är utbildad gymnasielärare vid Lunds universitet. Efter att ha jobbat som gymnasielärare tog hon anställning på Komvux och det var där hon fick upp ögonen för Kriminalvården.

– På Komvux träffade jag elever som berättade att de pluggade när de satt i fängelse. Jag visste inte att man kunde göra det och tyckte det lät otroligt spännande. 

Karin tog kontakt med olika anstalter för att höra sig för. Året var 2004 och vid den tiden ordnade varje anstalt studiemöjlighet för de häktade och fängslade på sitt eget vis, vilket gjorde att undervisningssätten skiljde sig åt. Karin blev bland de första lärarna att anställas och några år senare, 2007, beslutade man att Kriminalvården enbart skulle anställa sina egna lärare och låta dem samarbeta över landet. I dag har Kriminalvården runt 150 lärare.

– Jag kände direkt att det här är det jag vill göra. Det är otroligt givande. De intagna lever i en väldigt konstig värld, den har ingenting med deras normala verklighet att göra. Studierna står därför för det normala, något som är positivt och hoppfullt. Jag får vara med och bygga självförtroende och som lärare känner jag mig väldigt uppskattad, säger Karin men konstaterar:

– Sedan är det klart att det uppstår en hel del konflikter också, när någon exempelvis inte är nöjd med sitt betyg, och många här har problem med aggression.

Men hon är sällan rädd.

– Nej. Även om de människor jag möter är misstänkta eller dömda för allvarliga brott ser jag dem som mina elever och försöker fokusera på vad jag har för roll. Min roll är att se till att de får den utbildning de har rätt till. Sedan är det klart att det kan väcka något i mig när jag träffar intagna som jag läst om eller sett i media, jag är ingen robot. Men man måste kunna förhålla sig till det. Jag tycker att man kommer väldigt långt med att visa respekt, empati, medmänsklighet och ha tydliga gränser.

Karin tror dock inte att Kriminalvården är en arbetsplats som passar alla.

– Det finns en anledning till varför säkerheten kommer först, så man kan nog inte vara hur vimsig som helst. Jag tror att man måste vara medveten om att man är en del av något mycket större. Går man på en skola är man där för att studera, här kommer inte studierna i första hand. Vi är några få lärare bland väldigt många blåklädda vårdare som har hand om vår säkerhet. Här är människor inlåsta för att de är misstänkta för ett brott eller avtjänar ett straff. Vi ska skydda medborgarna och försöka få de intagna att bli bättre rustade för att kunna bli en del av samhället när de kommer ut.

Karin har arbetat inom Kriminalvården i hela 16 år. Att hon inte har några planer på att sluta vittnar om att hon trivs.

– Jag har jobbat på många olika anstalter och har hela tiden fått göra nya saker. Vill man utvecklas tycker jag att man får det här. Det är roligt, givande och fördelarna överväger utmaningarna.

En av hennes tydligaste drivkrafter är alla de personliga resor hon får vara med och se – hur någon som aldrig läst en bok tidigare plötsligt blir en bokmal, eller hur någon som alltid känt sig dum och hopplös upptäcker att den faktiskt kan något.

– Många har negativa upplevelser av skolan, dåligt självförtroende och har erfarenheter av att misslyckas i skolan. Nu får de en ny chans. Jag jobbar mycket med att de ska få motivation till studierna och fortsätta när de väl har börjat. Jag vet ju de allra flesta kan studera bara det är under rätt förutsättningar. Det tycker jag att vi lyckas med i Kriminalvården. Och att få se någon klara en kurs är en oerhört skön känsla.

Dagen går mot eftermiddag och det är dags för Karin att kliva ut ur sitt kontor, där hon haft distansundervisning på telefon, till häkteskorridoren för att knacka på de låsta cellerna. Det är ett annorlunda sätt att undervisa som lärare, men ett livsförvandlande.

– Många elever här går igenom en inre resa – en del funderar och inser vad de behöver göra för att komma ut ur den här situationen. Då tycker jag att det är så fantastiskt att studierna finns. Att få vara en del av det känns betydelsefullt.